|

Bildskapande och hälsa – självuttryck och välbefinnande
Av Anna Karin Karlsson
Kan bildskapande och uttryck med konstnärliga material
vara en väg till hälsa? Redan de gamla grekerna visste att
konsten hade en betydelse för läkandet och byggde därför sina
läkeplatser i närheten av amphiteatrarna. Att få uttrycka
känslor genom att ta del av olika dramer som sattes upp, menade
man gynnade läkeprocessen.
I litteraturen kan man finna en mångfald av beskrivningar av
olika slags smärta, både psykisk och fysisk. Smärta medför ofta
ett personligt lidande, vars konsekvenser kan sägas variera
beroende på hur den hanteras i vardagen. Smärta beskrivs som en
subjektiv upplevelse som för var och en är sann och möjlig att
skapa tankar och känslor kring. Det är personliga upplevelser
som både kan vara svåra att förstå för den som upplever dem och
för omgivningen. Den paradoxala utmaningen är många gånger det
faktum att upplevelsen inte syns utifrån och många gånger är
svår att uttrycka i ord. Smärta, är det kanske det komplexa
uttrycket som vi var och en bär utifrån där vi står i livet,
våra sammanslagna erfarenheter, trauman och livsögonblick
sammantvinnade i en ofattbar existentiell livstråd? Är det
kanske vår längtan efter sammanhang och efter att få vara den
som styr och skapar och utvecklar våra liv? Eller är det kanske
den inneboende kraften som ibland blir berörd när vi hamnar i
skeenden som gör att livet stannar upp ett tag och ropar efter
innehåll och mening?
En
genom tiderna mycket känd konstnär och kanske den första
personen som gjort sig känd för att både ha haft ett liv fyllt
av smärta och för att ha målat tavlor, är den mexikanska
konstnärinnan Frida Kahlo.
Historien berättar att Kahlo insjuknade i barnförlamning när
hon var sex år gammal och att hon sedan i vuxen ålder var med om
en bussolycka. Olyckan medförde olika kroppsliga skador och
livslånga smärtor. Hennes kanske mest kända och omskrivna verk,
Den brustna pelaren, är omskriven av många, och kan sägas
representera ett konstnärligt uttryck för hennes smärta på både
fysisk, psykisk och existentiell nivå. Betraktar man berättelsen
om Kahlo och hennes bildskapande som ett sätt att hantera sin
livssituation, samt beaktar de gamla grekernas tankar om
konstens betydelse för hälsa, så finns det en del att tillägga
om vad det är som gör att ett bildskapande skulle kunna anses ha
terapeutiska fördelar.
Frida Kahlo, länk
till Art Gallery
Att uttrycka sig med bilder är någonting vi gör redan innan
ordet har kunnat formuleras till tal. Det tillhör en del av vår
utvecklingspotential som människa och utgör en möjlighet för det
lilla barnet att komma i kontakt med omgivningen. När orden inte
räcker till eller kanske utgör ett hinder, kan bilden skapa
unika förutsättningar till kommunikation och tillföra
terapeutiska möjligheter. Statens beredning för medicinsk
utvärdering, kom 2006 ut med en rapport om smärta. I
sammanfattningen skrevs bland annat om behovet av nyorientering
i tillvaron hos personer med långvarig smärta och att få
möjlighet att tala om sin upplevelse. Bildterapi skulle på så
sätt kunna utgöra ett komplement till andra behandlingsmetoder
där vanligtvis samtalet kunnat ses som det självklara redskapet
att använda sig av.
Bildterapi kan ha olika syften. Det kan handla om
bearbetning, att medvetandegöra resurser, utveckling av
självkunskap, stärka självkänsla och/eller självförtroende, att
lyfta fram sig själv och sina behov, att ge kraft och inspirera
till handling. Via skapandet kan man få insikter om att själv
vara den som bestämmer och avgör hur livet ska bli, att man
själv är den som faktiskt avgör hur varje dag ska levas. Det
osynliga blir synligt via skapandet med konstmaterial, där form
fylls med om bilden. Att just få uppleva ett skapande via känsla
och utföra egna val var någonting som lyftes fram i en
undersökning som positivt för att uppleva flow. Skapa i
bildterapi beskrivs även utveckla inre resurser och ge styrka
att hantera livet.
Att skapa och vara kreativ är något som många människor drivs
av och trivs med. Jag tror att det handlar om en längtan efter
att göra något roligt, att skapa och upptäcka. Kanske är det
någonting vi omedvetet längtar efter och när det uppstår, fångas
av, vilket bidrar till att tid och rum försvinner. Det lilla
barnets äventyr där leken och nyfikenheten blir drivkrafter att
utforska världen.
Kanske
är det till och med så att människan har en grundläggande
kreativ sida för sin överlevnad, vilket resulterat i att den
mänskliga utvecklingen befinner sig där den är i dag. Kanske är
det ställningstagandet i nuet som väcker respekten inför den
egna människans kärna och de handlingar som följer via skapandet
och som gör att vi förstår mer om vilka vi är och om vad vi vill
utveckla eller avveckla i våra liv för att må bra? Kanske kan
det ses som gåvor till oss själva när vi tillåter oss att
tillåta oss leka och skapa? Det blir till utvecklingssymboler
som talar om för oss hur viktigt det är för oss att vi omger oss
med en miljö och med ett omhändertagande om oss själva som leder
till att vi tar tag i rodret i våra liv. Bilden blir en
behållare för ett ickeverbalt uttryck av känslor, tankar och
erfarenheter. Färger och annat konstnärligt material kan sägas
utgöra en slags alkemisk möjlighet för målaren att skapa en
essens ur och ett uttryck av sitt inre. Även sättet som bilden
skapas på, kroppsspråket, det egna valet av material och redskap
och mötet med inre krav på prestation är delar av ett personligt
uttryck. Bildterapi handlar många gånger om ett skapande där
leken står i centrum och prestationen står i bakgrunden. Det
handlar om att via leken lära sig om sig själv, få nya
erfarenheter, upptäcka sina möjligheter och resurser till
förändring och utveckling.
/inre självporträtt Marianne Söderbäck
Bildterapi är även det oundvikliga mötet med bilden som är
framför betraktaren och processen mellan skaparen och bilden.
Känslan förmedlas i bilden, vilken sammanlänkar det inre rummet
i skaparen med det yttre rummet i verkligheten. Bilden blir en
bärare av det som jag inte visste fanns och av det som jag
visste fanns men inte orkade tala om, eller helt enkelt saknade
ord för. Bildterapeuten iakttar, och bekräftar på så sätt det
som händer i bildterapirummet inklusive skaparen/klienten,
processen och bilden som skapas fram. Bildterapeuten ger även en
möjlighet att ta emot orden om skaparen/klienten väljer att
berätta utifrån själ och hjärta. Livet och skapandet går hand i
hand, skapandet inspirerar oss att skapa våra liv.
Det största och viktigaste konstverket att smycka med färger
och former, är och förblir vårt eget liv.
Anna Karin Karlsson är Leg arbetsterapeut, bildterapeut
och konstnär. Hon arbetar sedan 1994 på Smärtrehabiliteringen,
Rehabiliteringsmedicinskt centrum, Norrlands
universitetssjukhus, Umeå och slutförde magisterprogrammet i
bildterapi vid Vårdvetarhuset, Umeå universitet våren 2007.
Gå till
utställningen >>
|
Sidoinformation |
tipsa någon om
denna sida + |
|
Ansvarig: Dr Björn Bragée |
mejl:  |
|
Publicerad: 2009-08-14 |
Senast kontrollerad/redigerad:
2009-08-16 |
|