Muskelvärk

 RehabILitering

 KRIS o KATASTROF

 DINA RÄTTIGHETER!

 Ad lib  "efter behaG"

 SJUKHUS - VYKORT

 KONSTGALLERIET

ANNONSER

Obs vi har ej inflytande över vilka annonser som visas

ISSN 1652-9375

URN:NBN:se-2005-1

Vi använder endast "sessionscookies"

som tas bort när du lämnar hemsidan

Läs om cookies och säkerhet här

Folkhälso- portalen följer HONcodes normer för tillförlitlig information i hälso- frågor.
Läs mer här.

Vi följer också

EU:s regler

och är utvärderade

av Socialstyrelsen

Läs också våra

etiska regler

Här slutar Internet »

SmärtPatienter berättar...

Fysiskt eller psykiskt - jag vet

Hejsan! Jag vill bara dela med mig av en ovanlig 2 år lång väg till rätt diagnos och behandling.

Det började med att jag redan sedan 96/97 fick trolig diagnos fibromyalgi. Fick plötsligt nya och diffusa symtom i samband med graviditet 05/06 och förlossningen orsakade ytterligare diffusa symtom.

NU 2008 vet jag och min familj äntligen vad det är... Felaktigt antog alla på Hc att jag drabbats av depression, ångest, Posttraumastress...

Nej nej nej, så var det inte efter många möten med många neurologer och överläkaren på Neurologkliniken i Umeå. Inte visste jag att det faktiskt är så många kvinnor som faktiskt drabbas efter en tuff graviditet och till synes felfri förlossning med tredje gradens bristning, muskelkramper som eskalerar i tremor, tixs och ryckningar ofrivilligt på grund av svaga muskler, och på grund av det utvecklar dubbelseende och många andra diffusa symtom och felaktigt klassats som psykosomatiskt sjuka.

 En ren kroppslig reaktion på trötthet i musklerna och i ögonmusklerna. VILA, avspänning, kroppskännedom... Jag går ju redan i förebyggande syfte hos kurator - som tycker att jag är på tok för glad och vet inte riktigt hur hjälpa mina problem.

Men hon finns där och det räcker långt. Självklart sitter kropp o själ ihop. Att en överläkar-neurolog ansåg att psykofarmaka, psykiatriker och KognitivBeteendeTerapi är fel sätt att behandla mina symtom förbluffade mig totalt då jag själv föreslog psykoterapi eftersom det nu inte är neurologiskt sjuk - men fysiskt muskulärt - som gör mig sjuk med dålig motorik i höger ben, muskelkramper, och skakningar i nackmuskler, vänster arm och muskelryckningar, bortdomningar utöver allmän smärta vid alla muskelfästen till större leder och flera muskelgrupper.

Han berättade om en attityd som han är besviken på inom sjukvården och att den kan många gånger göra en som patient sjukare därför att man hela tiden angriper problemet på ytlig nivå och inte ser problemets/essensens kärna. Ibland kan det vara så att det är "fel" med psykoterapi mot muskelrelaterade problem då det inte behandlar musklerna lokalt med blodgenomströmning. Det är bra med rätt medicin till rätt ändamål.

Men för många som inte redan provat psykoterapi, kurator-själavård kan det ju vara rätt väg att gå. Vi är ju alla olika och behöver olika typer av hjälp beroende på att varje individs problem ser olika ut utifrån livsryggsäck etc. Jag är så glad att jag gråter GLÄDJETÅRAR nu och verkligen så Tacksam att det faktiskt fanns en fysisk förklaring till mina besvär - att det går att mildra besvären med bland annat sjukgymnastik som exempelvis feldenkrais eller BasalKroppskännedom och viss typ av meditation (zen), liggande inre qigongträning, sittande yoga o qigong, akupunkturschemat (pc5, ma36, mj6)...

Inte tvinga min stackars muskler till styrketräning... Vila och muskelavspänning och -kontroll. Ironiskt för det var det jag själv är utbildad att undervisa andra inom asiatisk friskvård, medicin och mjuka/inre kampsporter. men jag ville ha en korrekt diagnos innan jag börjar laborera med tuinamassage och akupunkturmagneter å olika punkter. Både denne neurologöverläkare från Umeå och mina asiatiska mästare sa exakt samma sak! Och det är ju festligt med tanke på att de inte ens känner varandra! Nu kan jag vara glad trots knäppa muskler och dubbelseende och bara sträva efter att börja om från början och göra det absoluta bästa i situationen. Jag förstår andra med äkta neurologiska sjukdomar att det måste vara horribelt att få en diagnos man tyvärr inte kan göra något åt. Det är tuffa undersökningar kan jag intyga om och inte alltid så skojiga utfrågningar om ens psykiska tillstånd och man är som en totalt öppen bok. Upplevelsen har ökat min förståelse för andras problem.

Nyttigt! Det bästa av allt, denne neurolog ville skriva till min husläkare och berätta sina fynd så jag nu framöver slipper den trista attityd och "misstroddhet" jag upplevt sedan 05 inom sjukvården då jag ropa på hjälp för besvären som blev mer och mer knasiga. Nyckelordet jag fått på vägen för att bevara gott humör: avspändhet ger kontroll. /Elisabet

Elisabet

till webbmaster

+ Tipsa om sajten

: Gör oss till startsida

© Ge ett bidrag till sajten

(23 maj 2010)

sen start 1995:

2900  besv. frågor »

435    ämnessidor » 

36 milj. lästa sidor » 

__________________

532.000 besök 2005

640.000 besök 2006

998.000 besök 2007

1.226.000 besök 2008

826.000 besök 2009

__________________

inte mindre än 17740 medlemmar »

Ny statistik fr.o.m 2009